Viktor Persson

Min Resa Tillbaka Till Livet

Dag 446: Vad Händer Om Jag Inte Klarar Det?

Posted on | september 10, 2014 | No Comments

9d790f86b918df50Idag skrev jag en tentamen och blev väldigt nervös. Denna nervositeten kom inte upp omedelbart när jag började skriva, ut kom smygande, och blev först intensiv när jag märkte att vissa frågor i min tentamen var komplicerade, och innehöll sådant som jag inte omedelbart visste svaret på. Alltså, när det fanns en sannolikhet att jag skulle misslyckas, det var jag då jag började bli nervös.

Om jag tittar närmare på vilka tankar som rörde sig inom mig, kan jag se att det var framförallt en som låg bakom nervositeten: ”Vad händer om jag inte klarar det, kommer jag någonsin att lära mig det här, eller är det för svårt för mig? Har jag lagt ned tid på den här kursen i onödan?” – Nervositeten handlade alltså i grund och botten om hjälplöshet och rädslan inför att stå maktlös och inte kunna ta mig igenom kursen hur mycket och kraftfullt jag än försöker och driver mig själv.

Jag pratade med min partner om denna punkt, och hon noterade att jag nästan aldrig brukar lyckas med mina tentamina, men att jag trots det nästan alltid är väldigt nervös. Jag håller med om att den nervositeten jag upplever faktiskt inte är befogad, för det är nästan obefintligt att jag inte skulle klara mig igenom mina prov, men trots det blir jag ändå nervös. Alltså, nervositeten har ingenting med provet att göra, den har ingenting med min förmåga att studera att göra, den har att göra med en idé jag skapat av mig själv, där jag ofta förväntar mig att jag ska misslyckas, och tror att jag inte ska kunna klara av utmaningar i min verklighet, trots att jag nästan alltid gör det; det handlar om självkännedom och självtillit – ord som jag ser att jag måste utforska och titta djupare på så att jag kan låta mig själv en gång för alla släppa taget om denna nervositeten och misstron mot mig själv.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gå in i nervositet när jag står inför en utmaning som jag inte vet om jag kommer att lyckas med eller inte, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att automatiskt reagera i nervositet, stress och ångest när jag inte har full kontroll över en situation, och jag inte vet precis hur jag ska hantera situationen för att skapa ett positivt utflöde

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli nervös och ångestfylld när jag står inför en utmaning i min värld där jag måste handla snabbt, och effektivt, och jag måste skapa någonting, eller klara av någonting inom en viss tidsram, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig pressad, och ångestfylld när en utmaning, en punkt i mitt liv ska handhas inom en viss tid, och ett visst resultat ska nås inom denna tiden

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en idé om mig själv att jag misslyckas vanligtvis, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla kvar vid ett minne, när jag var liten och gick i skolan, och jag gjorde ett matteprov, som jag inte lyckades gå igenom tillräckligt effektivt, och jag började gråta, och känna mig misslyckad, och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att utifrån detta minnet definiera och se mig själv såsom att inte vara effektiv, och inte vara stabil i förhållande till att hantera utmaningar och åtaganden som ska göras inom en viss tidsram

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli nervös inför att jag ska missa information, inför att jag ska missa viktiga aspekter, och inför att jag inte ska klara av att svara på, eller hantera den situationen som jag befinner mig i, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att stressa upp mig själv, bli nervös, och ångestfylld, istället för att låta mig själv ta den tiden som jag behöver, för att gå igenom, och för att etablera till mig själv ett svar, och etablera för mig själv ett sätt att hantera situationen, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte andas, föra mig själv tillbaka hit, och se, inse och förstå att jag är mer effektiv när jag låter mig själv lugna ner mig själv, och vara metodisk, och låta information smälta innan jag tar ett beslut och agerar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv såsom en svag människa som inte hanterar pressade och utmanande situationer särskilt väl, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att det är någonting fel på mig, och att jag inte kan ändra denna upplevelse av nervositet, eftersom den är så pass grundmurad, och så pass totalt inkörd i vem jag är, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att acceptera denna personlighet, och denna karaktär, istället för att jag tillåter mig själv att gå ut ur denna personlighet, och skriva, applicera självförlåtelse, och motivera mig själv till att göra grundarbetet, så att jag således kan komma ut ur denna karaktär och låta mig själv gå igenom utmanande och svåra situationer, pressade lägen, utan att jag går in i nervositet och ångest, och rädsla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att jag inte kan ändra denna nervositet eftersom den är alltför stark, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå, att anledningen till varför jag har problem med att ändra på denna karaktär, är därför att jag inte gått tillräckligt djupt, för att se exakt var och hur jag låtit mig själv skapa mig själv som denna karaktär, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte fråga mig själv, vad är det jag får ut av att vara nervös? Varför är det jag vill hålla kvar vid att vara nervös?

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja hålla kvar vid nervositet eftersom det ger mig en positiv kick, och känsla av spänning, och fungerar som ett avbrott från min vardag, som jag annars upplever såsom väldigt tråkig, och ofullständig, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja, och se fram emot att bli nervös då och då, eftersom det uppstår en slags känsla av närvaro, och att allting sker, och händer här, och att jag är i stormens öga så att säga, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att jag kan leva, motivera, och styra mig själv i mitt liv, utan att jag för den sakens skull måste bli nervös

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte låta mig själv skapa ett fullständigt, fullgörande liv, ett liv där jag är här i varje ögonblick, där jag är här i varje andetag och gör vad som ska göras, och där jag således inte måste ha diverse emotionella droger för att uppleva mitt liv såsom att vara värt någonting, och ha spänning, äventyr, och upphetsning, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att andas, och ta mig själv tillbaka hit till och som min mänskliga fysiska kropp, och öva mig själv på att leva ett fulländat och fullgörande liv i varje ögonblick, genom att vara här med mig själv fullständigt, och tillfullo ta del av varje ögonblick som kommer in i min närvaro

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli nervös, och ängslig inför att leva ett liv utan nervositet, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro, och tänka att ett liv utan nervositet, eller ångest, inte är händelserikt, det innehåller ingen fart eller fläkt, utan det är istället en slags död, där ingenting händer, där ingenting sker, och där ingenting rör på sig såsom jag skulle vilja och önska att det gör, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli beroende av emotioner för att motivera mig själv, och röra mig själv i mitt liv

Självåtaganden

När jag märker att blir nervös, och ängslig, när jag står inför en utmaning, då stoppar jag mig själv, jag andas och för mig själv tillbaka hit, och jag ser, inser och förstår att jag kan gå igenom denna utmaning, och denna situation utan nervositet, och utan ängslan, således åtar jag mig själv att andas, och stabilisera mig själv i min kropp, lugna ner mig själv, och sedan hantera situationen efter bästa förmåga utan att vara ängslig, stressad eller nervös

Jag åtar mig själv att släppa taget om denna nervositet och förstå att den inte gör mitt liv mer fulländat, mer givande och exalterande, utan allt den gör är att vara i vägen för mig att verkligen leva och uttrycka mig själv i mitt liv och stå som stabilitet och vara effektiv i min dagliga applikation av mig själv i min verklighet och värld

Dag 445: Upptagen i Drömmar

Posted on | augusti 18, 2014 | No Comments

Igår när jag hade arbetat färdigt och skulle gå hem för dagen märkte jag att jag hade blandat ihop mina nycklar till arbetet, med mina nycklar hem, och på så vis lyckats låsa in mina egna nycklar där nycklarna till arbetet annars ska låsas in. Det var som om att jag för några ögonblick helt lämnat detta jordeliv och besökt min egen personliga värld inuti i mitt huvud medans jag tog om hand om nycklarna, och därför hade jag helt förbisett vad det var jag gjorde med min kropp.

Vad var det då som jag tänkte på? Jo, det var bl.a. om jag ska börja träna, eller inte, samt även vilket slags jobb jag skulle vilja ha i framtiden, och en annan punkt som jag influerade mig var att det satt en person inne på kontoret, och jag började därför fundera på om jag skulle börja prata med honom eller inte.

Men, jag ska ta och arbeta mer med endast en av dessa punkter, och jag kommer att gå vidare med den här punkten att tänka på vad jag ska arbeta med i framtiden.

Själva tanken var tog sig formen i att jag funderade på om jag inte skulle söka ett visst jobb, och ändra mitt beslut avseende var jag ska bo efter jag är färdig med mina studier. Energin som kom upp inom mig när jag tänkte på detta var hopp, extas, och spänning – en känsla av upphetsning dök upp inom mig, och jag kan verkligen se, att det är denna känslomässiga reaktion som får mig att om och om igen fundera på och förändra planerna inför min framtid; det är som min drog så att säga.

Vad som är intressant att se är att jag söker äventyr, upphetsning, och extas genom att ändra på framtidsplaner i mitt sinne, men hur hade det varit om jag istället levt dessa orden praktiskt och fysiskt?

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fantisera och drömma om framtiden, att drömma om att hitta ett arbete som är utmanande, givande, och stärkande, och som andra människor i min omvärld ser upp till mig för att jag har fått, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka efter mig själv, och försöka hitta mig själv genom ett arbete, och tänka att ett arbete kommer ge mig det jag söker efter, och kommer att skapa mig till mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att projicera och placera orden växa, expandera, utmaning, och äventyr i ordet arbete, och jobb, och tänka, samt tro att det är endast genom ett arbete, och det är endast genom att tjäna pengar, och det är endast genom att skapa mig själv en karriär som jag kan expandera, som jag kan växa, och bli mer stabil i och som mig själv – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att spendera min tid till att drömma om vem jag kan bli, och hur jag bli i mitt huvud, istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att leva här, att vara på riktigt, och att således skapa mig själv aktivt i och som varje andetag

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av att vilja ha ett topparbete, ett arbete som andra människor tycker är bra, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv i förhållande till mitt arbete, och tänka att mitt värde, och min förmåga att expandera, att växa, och att styra mig själv är i direkt förhållande till mitt arbete, och att det inte finns någonting jag kan göra på egen hand, utan att mitt arbete avgör vem jag är och hur jag är, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fantisera, och drömma om att få ett arbete som är utmanande, som är aktivt, som är attraktivt, som är engagerande, istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att leva dessa orden som mig själv här i och som varje andetag

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka efter mig själv i mitt sinne, i en inbillad framtid, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att drömma om, och fantisera om hur jag skapar mig själv till att ha viss kunskap, till att ha vissa utbildningar, till att ha en viss förståelse om saker och ting, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att drömma om vem jag kan vara, och hur jag kan vara, istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att använda varje dag till att leva, och skapa mig själv till min fulla potential, och således inte låta denna potential jag ser för mig själv vara en bild, och en fantasi i mitt sinne, utan att jag istället för denna potentialen hit, och lever denna potentialen som mig själv, och skapar mig själv som denna potentialen, och assisterar, samt stöttar mig själv att göra detta, genom att ge mig själv tid och tillfälle till att sitta ner och skriva för mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera, och projicera orden äventyr, växa, expansion, nöjsamhet, glädje, och utveckling in i framtiden, och i förhållande till mina drömmar om vilket arbete jag ska skaffa mig själv, om vilket hus jag ska köpa, om vilken bil jag ska ha, om vilka slags olika saker som jag ska ta för mig själv i framtiden, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att föra dessa orden tillbaka till mig själv här, och se att det är ord som jag kan leva praktiskt i och som varje ögonblick, att jag kan praktiskt leva äventyr här, praktiskt leva växa här, praktiskt leva expansion här, praktiskt leva utveckling, nöjsamhet, och glädje här, och att de fantasier, och drömmar jag har i mitt sinne, faktiskt inte ger mig den möjligheten, utan det är endast någonting som jag kan göra med mig själv, HÄR i och som denna fysiska, faktiska verklighet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ge mig själv möjlighet att leva alla de ord som jag definierat i förhållande till sinnet, som mig själv, här i och som min mänskliga fysiska kropp, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vänta på mig själv, och vänta på att mina drömmar, mina fantasier, och planer ska realiseras, för att jag ska kunna leva sådana ord som intensitet, som expansion, som utmaning, som närvaro, som förnöjsamhet, istället för att se, inse och förstå att varje dröm jag har i mitt sinne, varje fantasi, representerar ett ord som jag kan ge till mig själv och leva praktiskt och fysiskt varje dag, och leva på ett sådant sätt att jag stöttar mig själv i vem jag är, och hur jag lever, och hur jag rör mig själv i mitt liv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte låta mig själv ta och leva äventyr, expansion och utmaning som mig själv här i varje ögonblick, och således praktiskt definiera för mig själv hur jag kan skapa mig själv som dessa orden, och därför sluta söka efter mening, efter värde, efter mig själv i en framtid som finns i mitt sinne, i ett arbete, och i en karriär som jag tror kommer att mig det jag vill ha, och det jag önskar, istället för att se, inse och förstå, att det jag vill, och det jag önskar är mig själv, och att jag är stabil och låtar mig själv leva praktiskt, fysiskt, och här, i närvaro av mig själv såsom min mänskliga fysiska kropp

Självåtaganden

När jag märker att jag börjar fantisera om min framtid, om arbete, om vad jag ska göra, om hur jag ska göra, om vad jag ska studera, och om vad jag inte ska studera, då stoppar jag mig själv, jag tar mig själv tillbaka hit, och jag ser, inser och förstår att när jag tänker i mitt sinne, så är jag inte här, och jag lever inte praktiskt, och använder inte den tid som jag har här till min bästa förmåga, och således åtar jag mig själv att andas, och släppa dessa fantasier, och inte medverka i dem, utan istället jorda mig själv här, med och som min mänskliga fysiska kropp och mitt andetag; jag förstår att dessa fantasier och drömmar inte är verkliga, och inte tjänar något annat syfte än att ta mig bort från min kropp, och bort från vad som är verkligt, och riktigt

Jag åtar mig själv att föra mig själv tillbaka hit, och leva praktiskt de ord som mina fantasier representerar, varav ett av dem är äventyr – och således åtar jag mig själv att leva äventyr praktiskt i och som min värld, genom att vara uppmärksam, och medveten om det lilla, om det små, om det som jag inte tidigare har sett, att vara observant, och se att varje ögonblick har en potential för att se, förstå, uppleva och lägga märke till någonting nytt, och att således varje ögonblick kan vara ett äventyr om jag skapar det till att vara på det viset

keep looking »