Viktor Persson

Min Resa Tillbaka Till Livet

Dag 323: Kränkning

Posted on | april 14, 2014 | No Comments

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta det personligt, och reagera i och som en upplevelse av att känna mig ledsen, förödmjukad, och förnedrad, när jag upplever, och tror att någon talar till mig med en aggressiv, frustrerad och irriterad röst

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta det personligt, och reagera genom att gå in i och som en upplevelse av sorg, och självömkan, när jag upplever, och tror att någon är arg och frustrerad på mig, att någon i ett ögonblick inte särskilt tycker om min närvaro, och egentligen inte vill att jag ska vara i närheten av dem

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gå in och som självömkan, och en dysterhet, när jag upplever det som om att en annan talar aggressivt till mig, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv som orättvist ’attackerad’ och orättvist behandlad, och tänka att det är denna andra personens fel hur jag upplever mig själv, och att jag har rätt till en ursäkt, och att jag har rätt till att den andra personen säger förlåt till mig – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medvetet fortsätta att existera i denna självskapade depressionen, och känslan av att vara nedstämd, och förtryckt, för att på så vis manipulera den andra människan att tycka synd om mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja, och ha ett begär, att en annan ska tycka synd om mig, och ska känna det som om att deras sätt att uttrycka sig själva, och föra sig själva, har skapat stort lidande för mig, så att de ska känna skuld, och sedan säga förlåt till mig – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att denna upplevelsen jag går in i, är någonting som jag medvetet medverkar inom och som för att få uppmärksamhet, och för att bli erkänd, och för att få hämnd

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tycka synd om mig själv för den reaktionen jag upplever inom mig när någon i min omgivning pratar i vad jag upplever vara en aggressiv och fördömande ton, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv såsom att vara skadad, och attackerad, och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att min upplevelse inte är min egen skapelse, utan är denna andra personens skapelse, och att jag därför kan korrigera, och förändra situationen genom att få den andra människan att känna skuld, och säga förlåt, eller ursäkta till mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bära omkring på en känsla, och upplevelse inom mig själv av att känna mig orättfärdigt attackerad, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att leva i och som en rädsla inför att bli utvald, och attackerad av en annan genom deras ord och tonfall – således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att en annan inte kan attackera, eller fördöma mig, eller vara aggressiv mot mig, utan att min upplevelse är helt min egen skapelse, och helt någonting som endast jag själv kan beskyllas för – det är alltså inte någonting som en annan person har orsakat inom mig – utan någonting som jag orsakat inom mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att när jag känner mig ledsen, förödmjukad, eller attackerad av en annan, så är det någonting som jag har skapat och tillåtit, och som inte någon är ansvarig för, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta ansvar för denna upplevelsen, och släppa taget om den – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att en anledning till varför jag känner det som om att det är svårt att släppa taget om denna upplevelsen, är helt enkelt därför att jag inte vill släppa taget om denna upplevelsen, jag vill bestraffa den andra människan för vad jag upplever vara ’deras fel’ – istället för att förstå att det är helt min egen skapelse, och helt mitt eget ansvar det som pågår inom mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se, och definiera mig själv som en känslig, och lättpåverkad individ, och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla kvar vid denna idén av mig själv, för att på så vis kunna anklaga, och förebrå andra för de upplevelser som kommer upp inom mig, och tänka att det inte är mitt fel, det är inte jag som skapat vad som kommit upp inom mig, utan det måste vara någon annan

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta ansvar för mig själv på alla plan, och i alla dimensioner av min existens – och på så vis inse, se, och förstå, att när jag känner mig förödmjukad, eller ledsen, eller sårad, så är detta min egen skapelse, och någonting som jag odlar, och fortsätter att hålla kvar vid, och att således jag har makten, styrkan, och förmågan att förändra mig själv, och styra mig själv till att inte längre existera i och vara påverkad av denna typen av reaktioner, eftersom jag i ögonblicket då dessa kommer upp har ett val att styra mig själv, och korrigera mig själv, och återgå till att vara här med och som min fysiska kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att automatiskt, och omedelbart när någon i min omgivning tilltalar mig i vad jag upplever vara ett aggressivt, och hotfullt tonfall, reagera genom att känna mig själv kränkt – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gå in och som en upplevelse av att vara kränkt, och anklaga den andra personen för att ha kränkt mig, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att det är jag som har skapat denna upplevelsen inom mig själv av att vara kränkt, det är jag som har skapat denna känslan av att vara kränkt, och att det således är jag som har makten, styrkan, och förmågan att i detta ögonblick korrigera, och dirigera mig själv till att inte längre vara eller uppleva mig själv som kränkt, utan att jag istället omedelbart tar mig själv tillbaka hit till och som min kropp, och rör mig själv med och som denna fysiska verklighet, och uttrycker mig själv självuppriktighet, utan reaktioner, utan upplevelser

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se, och definiera mig själv som kränkt, och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att jag kan bli kränkt av en annan människa, att jag kan bli orättvist behandlad, och att jag kan få min ära, och min självkänsla skadad, och kränkt, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att denna upplevelse som kommer upp inom mig faktiskt inte har någonting att göra med den andra personen, utan har allt att göra med mig själv, och allt att göra med vad jag tillåtit och accepterat att slå rot inom mig

Självåtaganden

När jag märker att jag känner mig kränkt, och illa behandlad, för att jag upplever det som om någon talar till mig illa, aggressivt, och inte så milt, och snällt som jag önskar, det stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit, och jag ser, inser och förstår att jag själv har skapat min upplevelse av att vara kränkt, och att ingen annan förutom jag är ansvarig för denna upplevelse, och att jag därför kan stoppa och förändra denna upplevelse; således åtar jag mig själv att i detta ögonblick stoppa, och förändra mig själv, att ovillkorligt släppa taget om att känna mig själv kränkt, och fortsätta att uttrycka mig själv här i enhet och jämlikhet med min mänskliga fysiska kropp

När jag märker att jag känner, och upplever det som om att en annan var taskig, och illvillig mot mig, och att tydligen därför har blivit kränkt, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit, och jag ser, inser och förstår att jag har skapat upplevelsen av att vara kränkt, jag är ansvarig för vad som pågår inom mig, och att det inte gagnar mig att anklaga eller fördöma någon annan, således åtar jag mig själv att andas in, och andas ut, och ovillkorligt släppa upplevelsen, och ovillkorligt ta mig själv tillbaka hit, till och som min mänskliga fysiska kropp – och uttrycka mig själv utan denna energin av och som att känna mig själv kränkt och illa behandlad

SyndWikipedia: Synd is an album by Imperiet, released in 1986.

Enhanced by Zemanta

Dag 322: Anspänningar och Kommunikation

Posted on | april 5, 2014 | No Comments

När jag kommunicerar med människor lägger jag märke till hur jag ibland går in i en slags nervositet och rädsla – och jag upplever denna såsom om att jag spänner mig själv i kroppen, och ungefär spjärnar emot för vad jag tror kommer att vara kritik eller någon slags indirekt förolämpning.

Jag har även märkt hur jag många gånger då jag kommunicerar med människor lägger betydelser i vad de säger och hur jag antar att vad de säger utgör någon slags indirekt eller mörklagd attack mot mig.

Det finns alltså en paranoia inom mig och själva grunden i denna är att jag tror att vad andra människor säger, eller inte säger om mig eller till mig på något sätt definierar mig. Utifrån denna logik för jag mig själv bland människor och kommunikation med andra, i denna fysiska anspänning.

För att vara mer specifik exakt vad slags kommunikation det är jag reagerar på, så är det bl.a. då jag har sagt någonting, uttryckt min åsikt, och då därefter någon annan besvarar mig, eller ger sitt perspektiv på saken. En annan kommunikation jag reagerar på är då jag upplever att någon har en aggressiv och lite hotfull röst, och i sina kroppsrörelser är hastig och plötslig – i de tillfällena brukar jag spänna mig själv och förbereda mig inför att höra det värsta.

Det är naturligtvis ett ytterst begränsat sätt att leva på och därför ska jag i denna blogg applicera självförlåtelse och assistera mig själv till att gå igenom denna punkt.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att spänna mig själv i min kropp och uppleva mig utsatt och attackerad när en annan människa kommunicerar med mig, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vänta mig det värsta, att vänta mig att någon ska kritisera mig, eller förolämpa mig, eller på något sätt såra mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv utifrån andra människors ord och handlingar, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att jag måste försvara mig, och spjärna emot andra människors ord och handlingar, i tron att dessa kan skada mig, att dessa kan orsaka smärta inom mig, och att om jag inte beskyddar mig själv så kommer jag att vara helt försvarslös och antagligen bli sårad

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd inför att bli sårad av andra människor, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att i kommunikation med andra människor, hålla mig tillbaka, och stå tillbaka inombords, och vänta mig det värsta, och vara orolig, nervös, och spänd för att någons ord ska träffa mig hårt inombords, och göra mig sårad, ledsen, och upprörd

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att automatiskt spänna mig själv när någon pratar med mig, besvarar mig, eller kommenterar någonting som jag har sagt, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att anta att andras ord, och handlingar definierar mig, skapar mig, och gör mig till vem jag är, och att jag därför måste se till att bara släppa in positiva ord, och bara bli behandlad på ett positivt sätt, och skydda mig mot andra sorters negativa ord och handlingar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att jag har en karaktär att skydda, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att mitt värde byggs upp av hur andra människor ser, eller inte ser mig, och vad andra människor säger, eller inte säger om mig, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att existera i och som en konstant nervositet, ångest, och misstro runt andra människor – eftersom jag tror att jag när som helst kan bli krossad och förnedrad

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att jag kan bli krossad, förnedrad och sårad, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att det är nödvändigt för mig att beskydda mig själv, och att se till att jag är vaksam, spänd, och på min vakt runt andra människor, så att ingen kan få in en träff på mig – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att andra människor kan påverka min upplevelse av mig själv istället för att se, inse och förstå, att det alltid är jag själv som skapar och påverkar min upplevelse av mig, och inte någon annan

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skydda mig själv från att känna mig sårad, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att själva idén och tanken att jag är och kan bli sårad är en illusion, för faktum är att jag kan inte bli sårad, och det som jag kallar och definierar såsom att inre sår, är faktiskt endast en negativ emotion och ingenting som personligen definierar vem jag är

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att betrakta andra människor med misstänksamhet, och runtomkring andra människor röra mig själv i en förstärkt medvetenhet, där jag hela tiden försöker avläsa andra, avkoda andra, och se till att jag är förberedd om någonting skulle ske som jag inte kan kontrollera och styra, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att spendera mitt liv i och som ett mentalt beteende av att försöka beskydda mig själv mot någonting som inte ens är riktigt, och som inte ens existerar annat än i mitt sinne och p.g.a. mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att oavsett andras beteende, och oavsett andras ord, kan jag inte påverkas, så länge inte jag tillåter och accepterar mig själv att reagera och gå in i en upplevelse inom mig själv – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att stabilisera mig själv, att andas, och med mitt andetag assistera och stötta mig själv att koppla av i hela min kropp, att koppla av fysiskt och praktiskt, och låta andras ord strömma genom min kropp utan att jag går in i ett inre motstånd och en inre motvilja gentemot det som sägs och uttrycks

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gå in i och som en inre motvilja, och ett inre motstånd gentemot andras ord som jag upplever och tror vara kritiska, och indirekt attackerande, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att dessa orden inte i sig själva kan påverka mig, utan det är jag som styr min upplevelse genom att se dessa orden som vapen som kan skada mig, istället för att se, inse och förstå att dessa orden endast är ord, endast är ljud som kommer mot min kropp, och som således inte kan skada mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att värdera andras ord såsom att vara absoluta sanningar som definierar vem jag är – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka efter erkännande och acceptans utifrån – att söka efter någon slags förståelse och att få en positiv respons från andra – i tron att detta skapar mig – och detta definierar mig – och detta utgör vem jag är

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara livrädd inför att förlora ansiktet inför andra, och att förlora mitt värde för andra, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se, definiera, och leva mig själv utifrån en idé om att andra ger mig värde, andra ger mig mening, och andra ger mig syfte, och utan att jag har andras uppmärksamhet, då finns det ingenting att leva för – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att istället leva här och förstå att jag kan ge mig själv värde, mening och syfte och att jag inte måste försöka få detta utifrån

Självåtaganden

När jag märker att jag spänner mig själv och håller mig själv tillbaka, eftersom jag fruktar att någon kritiserat mig eller indirekt förolämpat mig, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att en annans ord inte betyder något utan att jag ger orden betydelse och att det är jag som skapar min upplevelse av mig själv och ingen annan – således åtar jag mig själv att slappna av, och andas, och låta orden, rösten, och ljuden passera genom min kropp – och att jag låter mig själv vara här och förstå att jag inte kan bli skadad eller komprometterad av en annans ord

När jag märker att jag håller mig tillbaka, för jag är rädd att någonting jag gör ska kunna bli kritiserat, eller attackerat, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit, och jag ser, inser och förstår att denna idé om att vad jag gör kan bli kritiserat, kan bli föremål för en attack, och att jag i detta kommer bli skadad, att det är en illusion, och att detta endast existerar för att jag skapat en idé inom mig om att det andra säger, det utgör vem jag är på alla sätt och vis; således åtar jag mig själv att andas, slappna av, och låta mig själv uttrycka mig själv naturligt, avslappnat, och tillit till mig själv, och inse att det som sägs inte är personligt om mig – och att jag faktiskt inte kan bli skadad eller komprometterad

Enhanced by Zemanta
keep looking »