Viktor Persson

Min Resa Tillbaka Till Livet

Dag 557: Idén Om Den Svaga Människan

Posted on | januari 25, 2015 | No Comments

Jag har noterat att jag har en idé om mig själv, och innefattar att jag tror mig själv vara svag och inte kapabel att möta min framtid – den innefattar att jag tror mig själv inte vara tillräckligt vuxen, eller klartänkt för att kunna ta egna beslut och stå vid dem. Resultatet är att jag istället för att närma mig och gå mot framtiden jordad och stabil – blir min gång hackig och begränsad av diverse rädslor som återkommande dyker upp inom mig.

Själva tanken, det som kommer upp inom mig först, bilden som triggar och startar det här inre mönstret är en bild av mörker att svärta – och det representerar tillståndet av ingenting – dvs. att jag faktiskt inte vet vad som kommer att ske i framtiden och hur jag kommer att hantera de utmaningar jag ställs inför – det är än så länge endast någonting jag kan spekulera om.

Efter denna tanke dyker således emotionerna upp, och denna personlighet har som sin grundläggande energi en känsla av osäkerhet och tvivel – och samtidigt en upplevelse av att vara oförmögen att hantera det som kommer komma in i min värld och presentera sig för mig i formen av utmaningar och problem.

Varför tror jag då att denna känsla av att vara oförmögen är riktig? Varför skulle jag vara oförmögen att hantera de utmaningar framtiden kommer bära med sig?

Ja, det handlar nog mycket om vem jag tror mig själv vara, och vad jag tror mig själv kunna klara av, att jag fortfarande ser mig själv lite som ett barn som måste ha hjälp av någon vuxen eller mer kunnig person för att kunna hantera situationer som jag inte tidigare haft att göra med. Men, saken är den att jag faktiskt är vuxen nu, och trots allt har ett intellekt att använda mig av för att hantera svårigheter – saken är att jag faktiskt kan lösa problem och att jag oftast är riktigt duktig på det – att låta mig själv SE och FÖRSTÅ att jag är REDO att möta världen och ta mig an vad som kommer är därför viktigt. Jag har faktiskt förmågan att skapa mitt liv, men jag måste låta mig själv erkänna det – erkänna min potential och min styrka och sedan låta mig lita på mig själv att när det behövs kommer jag att plocka fram dessa egenskaper och hantera mitt liv till bästa förmåga.

Jag behöver därför inte alla dessa alternativa planer och försök att undkomma eventuella konsekvenser, jag behöver inte använda mig av mitt sinne, och ett konstant tänkande för att rädda mig själv inför en eventuellt hemsk och utmanande framtid – utan jag kan istället lita på mig själv att när framtiden väl kommer och knackar på min dörr – då är jag redo att hantera den – då är jag redo att ta de besluten som krävs och röra mig själv framåt – och det är nyckeln för att stoppa dessa emotionella eskapader som kommer upp inom mig – att lita på mig själv att jag kan ta de besluten som krävs – jag kan göra vad som behövs – och därför är fruktan onödig och irrelevant.

Den behövs inte.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en idé och ett trossystem om mig själv att jag inte är vuxen eller kapabel att ta egna beslut och att röra mig själv in i min framtid – och ta hand om mig själv – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se, och definiera mig själv såsom svag och underlägsen i förhållande till systemet – i förhållande till pengar – i förhållande till arbete – och tänka att jag inte på ett effektivt sätt kommer kunna försörja mig själv eller på annat sätt hantera mitt liv i framtiden

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att i förhållande till min framtid skapa en idé om att jag inte kan hantera oberäknelige eller oförutsedda situationer och svårigheter – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa och hålla fast vid ett trossystem att jag inte är kapabel till att effektivt ta hand om mig själv – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att sätta min tillit och tro till andra – och tro att de är mer mogna och kapabla än vad jag är att hantera mitt liv – och att den enda möjligheten som jag således har är därför att söka stöd hos andra som kan ge mig råd och rön inför hur jag ska hantera föra mig själv framåt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se, och definiera själv såsom underlägsen i förhållande till pengasystemet, i förhållande till att skaffa bostad, och att skaffa familj, och att hantera ansvar för andra människor, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ge upp, och ge efter, att låta mig själv sjunka ner i rädsla och ångest inför vad som komma skall i tron att jag är inkapabel att hantera svårigheter och utmaningar – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att detta är en lögn – att jag faktiskt har styrkan och kraften att kunna hantera svårigheter och utmaningar – att kunna hantera besvärliga och krävande situationer – men att jag inte tillåtit mig själv att erkänna detta för mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna och se mig själv såsom att fortfarande vara ett barn – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att sätta tilliten i mig själv till andra – att tro att eftersom jag tydligen endast är ett barn med en begränsad förståelse måste andra ta beslut till mig och ge mig riktning i mitt liv – och säga till mig hur jag ska förfara – hur jag ska röra och motivera mig själv – och var jag ska ta mig själv an i mitt liv – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att jag faktiskt är vuxen och har ett funktionellt intellekt och alla möjligheter samt förutsättningar att ta effektiva och precisa beslut – och att skapa min värld på ett sådant sätt som jag ser är gynnsamt och effektivt för alla involverade parter

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att erkänna mig själv och se att jag har vuxit upp – och att jag nu är kapabel att ta beslut, att undersöka möjligheter, att undersöka eventuella riktningar som jag kan ta i livet, och sedan ta beslut om vilket håll jag ska gå åt – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att erkänna den styrka och förmåga att hantera svårigheter och utmaningar som jag faktiskt äger – och den förmågan jag har att undersöka och bearbeta information för att sedan ta ett effektivt och stabilt beslut om min framtid – som jag faktiskt äger

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att min rädsla är irrationell – irrationell därför att den inte har någon koppling till vad som är verkligt och riktigt – för i verkligheten har jag förmåga att hantera och dirigera mitt liv – i verkligheten har jag resurserna som behövs för att jag ska kunna föra mig själv framåt och skapa ett effektivt resultat inte bara för mig själv men också andra – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att erkänna denna styrkan i mig och låta mig själv leva denna styrkan och gå i mitt liv – ta beslut – och ta ägande över mig själv och min framtid – att helt enkelt ta beslutet att växa upp och bli självständig

Självåtaganden

När jag märker att jag tänker tankar om framtiden, vilka tar sig skepnaden av alternativa framtidsplaner, och vad jag ska göra om allt går att pipan, då stoppar jag mig själv, och jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att dessa tankar uppstår från en plats inom mig där jag inte litar på mig själv, där jag ser mig själv som svag och oförmögen, och utan förmåga att hantera min framtid, hantera oväntade och krävande situationer – således åtar jag mig själv att stoppa dessa tankar – och att föra mig själv tillbaka till min kropp – och erkänna för mig själv – säga till mig själv att jag har förmåga, styrka och möjlighet att hantera vad som komma skall – och att jag inte kan göra någonting genom att tänka på vad som komma skall – utan jag måste hantera det i ögonblicket – och jag litar på mig själv att det är någonting jag klarar av och kan skapa

När jag märker att jag går in i tvivel och osäkerhet inför framtiden, och börjar känna oro inför att jag tagit fel beslut, eller känner oro inför att jag ska ta fel beslut, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit, och jag ser, inser och förstår att när jag tvivlar på mig själv och känner osäkerhet på detta sätt skapar jag konsekvenser för mig själv, för jag låter inte mig själv effektivt driva mig själv framåt och lita på mig själv att jag faktiskt kan ta effektiva och praktiska beslut som kommer vara gynnsamma alla i min värld och även för mig – och att det faktiskt är någonting jag har förmåga att göra; således åtar jag mig själv att lita på vad jag ser är sunt förnuft – lita på de undersökningar och analyser som jag företagit av de beslut jag gjort eller ska göra – och således sluta tvivla och känna mig osäker – att se att jag gjort allt jag kan göra – och nu handlar helt enkelt om att röra mig själv framåt och skapa min beslut

Dag 556: Nya Saker i Vardagen

Posted on | januari 18, 2015 | No Comments

Igår när jag kom till jobbet var det en del nya rutiner, och kunder – vissa saker hade ändrats och jag var inte alltid helt säker på hur jag skulle gå tillväga i vissa situationer. Det var intressant att observera hur detta påverkade min stabilitet och emotionella upplevelse av mig själv, för plötsligt var jag mycket mer ängslig än vad som är brukligt och jag var mer nervös inför att göra någonting fel inför de nya kunderna jag plockade upp. På sätt och vis kändes det som om att jag var ny på jobbet.

Den här rädslan som kommer i och med förändringar är vad jag tänkte öppna upp idag, och den primära frågeställningen här är: Varför måste rädsla följa på förändringar? Varför är det som jag inte låter mig själv hantera förändringar och nya omständigheter utan rädsla?

I grund och botten hjälper ju rädsla och ängslighet inte med något, för vad som krävs när jag möter förändringar, och när jag står inför att hantera en ny miljö, nya uppgifter, eller svårigheter, det är ju att jag helt enkelt lär mig själv hur jag ska hantera min omvärld – att jag observerar – analyserar – skaffar fram den nödvändiga informationen – och sedan korrigerar mitt beteende för att få fram det resultatet jag önskar.

Det finns alltså inte någon praktisk anledning till att bli rädd och ängslig när förändringar inställer sig i min värld. Men varför existerar då dessa reaktioner in mig?

Av vad jag kan se har dessa upplevelser faktiskt inte så mycket att göra med förändringarna i sig själva, utan det har istället att göra med att jag inte längre på samma sätt som tidigare kan beräkna, och förutse hur min dag kommer att falla ut – det finns alltså ett osäkerhetsmoment, och i viss mån står jag framför det okända och outforskade – och jag har inga projektioner, förväntningar, förhoppningar, eller idéer i den riktningen. Och det är detta som gör att jag reagerar i osäkerhet och ängslighet.

Problemet är alltså att jag definierat stabilitet, trygghet och säkerhet såsom att jag VET vad som ska hända, jag har KONTROLL, jag kan FÖRUTSE, och ingen okänd, oberäknelig överraskningsfaktor finns som kan förändra min idé om hur saker kommer plana ut. Alltså är misstaget jag gör att jag låter min stabilitet och trygghet vara begränsade av hur mycket kontroll jag känner att jag har, och hur pass väl jag känner att jag kan förutse vad som kommer hända, istället för att jag låter min stabilitet och trygghet vara en integral del av mig själv – d.v.s. någonting som jag står och lever som – någonting som är oberoende av hur min verklighet formar sig runtomkring mig.

Verkligheten är ju trots allt formad som så att det aldrig går att uppnå någon kontroll – man kan visserligen ha en föraning om hur saker och ting kommer att gå, eller med någon slags sannolikhetsuträkning beräkna vad som kommer hända – men det blir aldrig en fullständig vetskap om exakt vad som kommer hända och hur. En sådan vetskap existerar inte.

Därför är lösningen att släppa taget om beroendet av att vilja veta precis vad som kommer att hända, att vilja ha förutsägbarhet, och kontroll – och dess ställe sätta självtillit.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli ängslig och nervös när saker och ting ändrar sig i min omvärld, och går från rutin, och vad jag tidigare tagit för vana, till att bli någonting nytt som jag inte kan beräkna eller förutse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli ängslig och nervös när jag inte kan beräkna eller förutse min framtid, och hur saker kommer att spela ut sig själva – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte lita på mig själv att jag kan möta framtiden, utmaningar och svårigheter och dirigera dessa i en riktning som kan vara nöjd och tillfreds med

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli rädd, nervös och ängslig när jag inte har kontroll och vetskap om vad som ska ske härnäst – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera min stabilitet – och min trygg i mig själv – i förhållande till min vetskap och mina beräkningar om vad som kommer hända härnäst – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att om jag inte har någon sådan vetskap om vad som kommer härnäst kan jag inte heller vara stabil

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli orolig för att göra fel, ta fel beslut, missa saker och ting, inte vara tillräckligt noggrann, när jag möter omständigheter som jag inte tidigare haft att göra med – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte låta mig möta denna nya omständigheten ovillkorligt och utan fruktan – och låta mig själv gå igenom ovissheten och se att jag kan stå stabil inom mig själv i och som denna ovisshet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att koppla ovisshet och omständigheten att jag inte vet vad som kommer att hända härnäst till ångest, ängslighet och fruktan – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ifrågasätta denna ångest och fruktan – och ifrågasätta varför jag inte skulle kunna gå in i framtiden – möta nästa ögonblick – nästa utmaning – utan ångest eller fruktan – och således möta det okända i självtillit och stabilitet – i vetskapen om att jag kommer dirigera mig själv och finna lösningar då jag ställs inför utmaningar och problem i min värld

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att jag måste planera inför min framtid för att jag i och som stabilitet ska kunna gå min framtid till mötes

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli orolig och rädd inför att göra fel när jag möter någonting nytt och tidigare okänt för mig – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att döma mig under inlärningsprocessen och se alla misstag jag gör såsom någonting fullständigt fel och acceptabelt – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå hur alla inlärningsprocesser åtföljs av en mängd olika fel och misstag och att det inte är någonting att frukta – utan någonting att snarare gå igenom och dirigera så effektivt som möjligt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte låta mig själv möta inlärningsprocessen – och det okända med nyfikenhet och motivation till att lära och förbättra mig – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ovillkorligen gå igenom livets svårigheter – och istället för att frukta dem, och försöka skjuta bort dem ifrån mig – istället se dem som utmaningar genom vilka jag kan växa, bli mer effektiv, och stabil – och därigenom stå som ett exempel för andra att trots att livet kan vara problematisk – så är det inte en ursäkt för att ge upp och sluta vilja skapa det mer och fullgöra den potential som finns i varje enskild människa att skapa sitt eget liv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna bävan och rygga tillbaka inför att ta mig an livets utmaningar och forcera, samt motivera mig själv framåt – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vänta på att ta de beslut, och handla på så vis som jag ser krävs av mig för att förändra min situation – i tron att det på något sätt ska uppstå av sig självt – och att det är någonting som jag naturligt ska få

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att motivera och hänge mig själv till att skapa mitt liv – och därigenom se det som en utmaning när saker utan att jag kan förutse det förändras och skiftar form – så att mina tidigare beräkningar och planer nu är värdelösa – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att i mötet med en sådan framtid – andas – och bege mig in i det okända och finna lösningar – motivera mig själv till att vända motgångarna till medgångar – göra svagheterna till styrkor – och inte låta mig själv ge upp, bli deprimerad eller nedstämd – utan istället forcera och driva mig själv framåt tills jag har de resultat som jag vill ha

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se mig själv som svag och oförmögen att hantera min framtid och pressade situationer där jag inte vet exakt vad som kommer ske eller hur framtiden kommer utvecklas – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå hur jag skapar den här svagheten genom att ge mig själv den definitionen – och att saken är att jag faktiskt kan skapa mig själv åter – genom definiera vem jag vill vara – hur jag vill leva – vart jag vill med mitt liv – vad jag vill skapa – och vad jag vill stå vid och frammana i denna världen

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att för att nå framgång och för att finna lösningar – måste jag vara villig och öppen inför att göra misstag och fel – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bara vilja göra rätt – bara vilja ha lösningarna – bara vilja klara av utmaningarna och inte behöva gå igenom processen att lära mig att dirigera mig själv och finna lösningen när utmaningen eller problemet står framför mig

Självåtaganden

När jag märker att jag går in i rädsla, bävan och ängslan inför förändringar och nya situationer som jag inte på förhand kan beräkna eller förutse, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att jag i denna personlighet begränsar mig själv, genom att jag låter min kreativitet och förmåga att faktiska hantera pressade situationer och det okända, bli undertryckt av rädsla – således åtar jag mig själv fokusera på min värld – på vad som är här faktiskt – på hur jag kan lösa situationen – finna en plan eller en slags väg framåt så att jag kan hantera situationen bättre – och således inte längre vänta på att saker ska bli bättre utan ta ett aktivt beslut att agera och motivera mig själv framåt i min värld

När jag märker att jag har placerat min uppmärksamhet på nervositet, ängslan och rädsla inför vad som komma skall, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att detta är fel fokus att ha, och att jag måste placera min närvaro och uppmärksamhet på vad som faktiskt och fysiskt är här, och hur jag kan hjälpa, stödja och assistera mig själv för att ta mig själv igenom den utmaning och svårighet som jag står inför – således åtar jag mig själv att aktivt stödja, assistera och hjälpa mig själv när jag befinner mig en svår, komplicerad eller oberäknelig situation – och således ge min uppmärksamhet till vad jag håller på med HÄR – och hur jag kan på bästa sätt hantera den situation som jag befinner mig inom

keep looking »